Intervju med Henrik Berggren VD för SEF

Foto: Eget

När vår förra fina VD i Djurgården gick vidare i livet blev han chef över SEF. SEF står för svensk elitfotboll. Nu, efter intervjun gick jag in för att kolla på SEFs hemsida, se vilken officiell titel han hade. Det visade sig att Henke är generalsekreterare/CEO. Vilket enligt Google var motsvarande VD. Jag blev lite full i skratt då Henke inte är så intresserad av titlar.

Men att han är värd alla fina titlar som finns vet jag att det är många med mig som tycker. Jag upplever att det är ovanligt att en stor organisation går efter samma person om man en gång fått nobben. Men i Henkes fall kom SEF tillbaka när Henke tyckte det var dags att lämna Djurgården.

Nu ska jag inte bara skriva en hyllningsartikel till Henke. Jag är en nyfiken person. Jag vet inte vad SEF gör. Då jag har förmånen att känna Henke frågade om jag fick komma till honom och ställa frågor om hans numer, inte så nya, jobb. Jag visste inte säkert att det finns tid och möjlighet för mina lilla läsekrets att få tid. Men det fanns tid och vi kom överens om tisdagen den 8 september klockan 15.00. Jag är så till min natur att jag alltid känner att jag stör. Dessutom kronisk tidspessimist. Jag anlände till huset i Solna en bra stund innan. Satte mig i trapphuset och väntade till fem minuter innan utsatt tid. Sen ringde jag på dörren. SEFs lokaler ligger precis mitt emot Svenska fotbollsförbundets lokaler. En ung man kom och öppnade dörren. Jag satte mig vid ett långt fikabord och väntade tills det var en minut kvar, då jag skickade ett textmeddelande till Henke att jag var på plats. Henke kom till det stora fikarummet och frågade om jag ville ha kaffe eller vatten. Jag fick en flaska LOKA i handen medans Henke letade upp ett ledigt mötesrum. Henke ursäktade sig för att gå och hämta sitt snus.

Vi samtalade en stund om det som brukar kallas livet. Men min respekt för Henkes tid då jag vet hur hårt han alltid arbetar gjorde att jag påbörjade anledningen till mitt besök. Välkommen till fyrtiofem minuters snack med Henrik Berggren.

När grundades SEF?

– Det var....(han stannade till med orden och sökte bekräftelse på sin undran i mobilen) 1928.

Vad var bevekelsegrunden för att starta denna organisation?

– Jag vet vad anledningen är idag. Det har alltid varit en intresseorganisation för elitklubbarna. Det var en ganska liten rörelse om du jämför med svenska fotbollsförbundet. Men för cirka 15 år sen, ungefär, utökades mandatet. I grunden äger förbundet alla rättigheterna runt och omkring fotbollen. Kommersiella rättigheterna. Mandatet SEF fick då byggde på ett avtal mellan förbundet och SEF. Elitklubbarna skulle själva få jobba med att ta in dom kommersiella intäkterna. För att få det fick vi då vissa skyldigheter. Vårt avtal har klara gränsdragningar om vem som ska göra vad. Damsidan har ett liknande upplägg.

Var det så innan avtalet att ni klampade in på varandras områden?

– Nej, kanske inte riktigt så. Men förbundet skötte så väldigt mycket mer då. När jag började jobba med fotboll var det förbundet som förhandlade fram alla avtal till exempel tv-avtalet. Då portionerade förbundet ut pengarna till klubbarna.

Hur blir man medlem i svensk elitfotboll?

– Det är reglerat i stadgarna. Klubbarna i Allsvenskan och Superettan ingår. Det är följaktligen trettiotvå medlemmar.

Man blir automatisk medlem om man går upp i Superettan och åker ur om man blir degraderad till division ett?

– Ja, precis så. Man blir invald eller träder ur i samband med årsmötet som sker i mars varje år. I det sammanhanget har varje klubb en röst i sann svensk demokratisk tradition. Då vill jag lägga till, det är inte så ofta vi röstar om saker som kommer upp.

Jag tycker det är utmärkt. Jag vill inte att dom stora klubbarna blir glufs-glufs.

– Alla klubbarna ska känna att dom har nytta av medlemskapet. Det betyder inte att alla får exakt samma saker. Stora klubbar kan ha ett behov medan mindre klubbar kan ha andra saker dom behöver. Det är själva grundmeningen att vara med här, alla ska känna att dom får något av mervärde för att vara medlemmar. Annars skulle jag se det som ett misslyckande.

Hur finansieras SEF?

– I stadgarna står det att vi ansvarar för mediarättigheterna och även rättigheterna inom spel. Den stora slanten kommer från tv-avtalet. Där tar vi in väldigt, väldigt mycket pengar. Sen har vi även ett avtal med Unibet vad det gäller dom rättigheterna. Dom har varit hos oss länge, nu är vi inne på sjunde året. Det är också ett stort avtal. Vi har några mindre avtal också. Men dom stora avtalen är på många hundra miljoner kronor. Vi har en del av dom intäkterna som ska täcka våra kostnader. Resten delas ut till klubbarna. Där finns det en fastslagen fördelningsmodell. När netto pengarna är där delas det upp sjuttiosju procent går till allsvenska lagen, resten till Superettan. Sen har dom två olika serierna en egen modell hur dom fördelar ut det till klubbarna. Dom procenten har ändrats lite över tid.

Vad har ni för uppgifter utöver det kommersiella då?

– Vår uppgift är att dra in så mycket pengar det är möjligt. Frågar du klubbarna tror jag dom kommer säga det är det viktigaste. Det vi kan se är att när vi går längre ner i seriesystemet blir det mer och mer viktigt med pengarna som vi förhandlat fram. Ekonomin i Superettan, dom lag som spelar där, är ganska tuff. Dom större klubbarna, där är pengarna viktiga men inte lika stor andel av omsättningen. Vi jobbar ganska mycket med sportsliga frågor. Allmän fotbollspolitik kan vi kalla det. Vi kommer fram till när transferfönstren ska vara öppna. Det kan handla om agenternas roll. Det finns utredningar som ligger under förbundet. Vi har egna saker vi driver. Vi har även kontakter med Fifa och Uefa. Sen håller vi kontakten med vår egen organisation som heter Europeans league. Dom driver frågor för ligorna i Europa. Utöver det håller vi ett ganska omfattande certifieringsarbete av våra klubbars akademier. Klubbarna gör själva jobbet men vi är där och försöker höja upp lägstanivån. Dom får också en bedömning och mer därtill av deras nuvarande verksamhet. Bedömningen är i form av stjärnor. Den tyngsta variabeln i det, är hur många spelare dom får fram till elitfotbollen. Det finns lite, lite pengar i det där också. Men statusen att vara framgångsrika är nog tyngst där. Alla mäts utifrån den nivån dom startade säsongen på.

Är den här typen av frågor ni själva tagit fram och driver?

– Ja, det är korrekt. Den biten har ingenting med förbundet att göra. Damerna har en liknande certifiering men inte lika omfattande, då dom inte har samma resurser. När man är med på dom här bedömningarna är det ett stort jobb för klubbarna. Många frågor att besvara. Mycket ska dokumenteras. Det är otroligt många parametrar som är med i det slutliga betyget. Det finns en hypotes vi driver, att ju bättre akademier vi har desto bättre fotbollsspelare får vi fram. Vi från vår sida ställer på så vis krav på verksamheten. Men det hårda jobbet, det görs i klubbarna. Vi hjälper till lite på kanten. Vi gör vad vi kan för att alla ska utvecklas. Vi träffar alla klubbar. Då kan det finnas tankar som är värda och prova eller inte. Men besluten tas självklart av klubben själv.

Kan ni ha en egen agenda här från huvudkontoret? Eller måste det alltid gå via en runda-bords-konferens?

– Vi förväntas från medlemmarna att vi har egna frågor vi driver. Med det sagt måste vi ha känselspröten på så vi verkar enligt det klubbarna vill att vi gör. Annars skulle det verkligen vara kontraproduktivt. Det är därför vi hela tiden har löpande kontakt med klubbarna så vi driver rätt grejor i deras ögon.

Hur ofta har ni kontakt med era medlemmar?

– Vi har kontakt om stora och små frågor varje dag. Vi har utöver det mängder av möten varje år. Det är lite olika. Ibland är det ordföranden som deltar. Nästa gång kan det vara klubbcheferna. Nu på torsdag, även fredag, är det sportcheferna som kommer träffas med oss. Förra veckan hade vi marknads- och kommunikationsansvariga i ett möte. Vi träffar även dom som jobbar med hållbarhet. Vi träffar dom som jobbar med säkerheten regelbundet i allmänhet och dom sex största klubbarna i synnerhet. Kalendern är full av dessa möten hela året. Sen har vi som alla andra stora organisationer ett årsmöte.

Ni hjälper alltså klubbarna med säkerhetsarbetet?

– Det är två delar i det där. Vi har manualer där precis allt säkerhetsarbete utgår ifrån. Hur ska det kommuniceras. En manual för varje del i det. Samtliga matcher har vi matchdelegater som är på plats. Det är en bit under femhundra tillfällen på en säsong. Dom har både en kontrollerande funktion att arbetet utförs enligt överenskommelse men också stöttar arrangerande klubb på plats. Vi vill bara vara till hjälp. Det är vår roll. Vårt mål är samma som klubbarna, vi vill göra allt ännu bättre. Dom få gångerna det händer något på matcherna som behöver hanteras har den här delegaten en viktig roll. Hjälpa hemmalaget att hitta vägar för att alltid kunna slutföra matcherna samma dag.

SEFs representant är med på det som kallas matchmöten då vid incidenter?

– Exakt så. Nu var det senast i Västerås. Där intervjuades delegaten i tv om du såg det. I dom här matchmötena är uppgiften att se till om arrangören kan göra dom åtgärder som krävs för att kunna slutföra matchen. För oss och våra medlemmar känns det väldigt prioriterat att kunna slutföra matchen samma dag.

I Göteborg har polisen valt att gå in bland dom stora supporterskarorna som har blivit provocerade av det tillvägagångssättet. Har SEF någon roll i en sån här konflikt?

– Ja, vi har en roll där. Vi har ibland lättare att kunna diskutera olika beslut med polis och övriga myndigheter. Vi försöker ha ett mer övergripande perspektiv. Det är ett ganska stort jobb. Men i det allmänna uppdraget har vi också mängder av möten med företrädare för regering och riksdag. Vi står för och för fram, fotbollens intressen och behov.

Hur upplever ni att ni får för respons på era kontakter med politiken? Jag upplever dom rätt populistiska.

– Jag upplever att kontakternas insikter bara blir bättre och bättre. Det handlar om kunskap. Vi förmedlar den utifrån vårt perspektiv där elitfotbollen är vår spetskompetens. Min uppfattning är att dom som skriker högst när något händer oavsett om det är politiker eller allmänhet, har dom inte varit och sett på fotbollsmatcher. Kanske raljerar jag lite. Då är vår roll att utbilda och ge dom med åsikt en insikt. Precis som i mycket annat också berätta vår prioritering om vad som är viktigt.

Trycker ni på dom beslutande myndigheterna för att få dom förändringar ni vill?

– Ja, det är klart vi gör det. Vi tror och jobbar på en exkluderingsmodell. Vi vill inte ha några kollektiva bestraffningar. Vi vill få tag i dom individer som gör fel enligt dom få regler som finns på en fotbollsläktare. I den här frågan finns det en total konsensus. Där är vi också i samklang med supporterrörelsen.

I era myndighetskontakter upplever ni att ni är välkomna med våra perspektiv?

– Ja, det är vi. Du känner mig. Jag vill alltid ha samtalet, diskussionen. Man måste kunna skilja på sak och person. Naturligtvis är vi inte alltid eniga om vad som är rätt. Vi för fram elitfotbollens tankar och önskemål.

Hur ser era kontakter med förbundet ut då?

– I grunden diskuterar vi mest utvecklingsfrågor, skulle jag säga. Vi är bekanta med varandra inom våra organisationer. Vi har jobbat inom klubbfotbollen i olika lag. Jag ser dom som nära kollegor. Jag upplever dialogen som jättebra. Deras roll är som en myndighet. Vi har en utvecklande kommersiell roll. Förbundet har ansvaret för all fotboll som spelas på föreningsnivå, runt om i landet. Dom har ansvar för alla tjugotre distrikt som finns i Sverige. Sen har dom dessutom ansvar för alla våra landslag.

Har SEF någon kontakt med domarna?

– Ja, det har vi. Vi har kontaktytor mot hela fotbollssverige. Men i den kontakten gäller det att vi har en väldigt stor respekt för det förbundet ansvarar för. Fotbollen mår som bäst när serierna och landslagen når framgång. Där är det viktigt att inte bli för egoistiska. Har vi förståelse för deras verklighet tror jag att det blir lättare att få förståelse när vi har behov.

Jag tänkte mer på ett grundläggande sätt. Domarna som matchledare är oerhört viktiga. Men åsikterna om deras jobb kan vara minst sagt, högljudd.

– Nej, inte på det sättet. Det ligger helt på förbundet. Vi förhandlar däremot om kostnaden för det domarna utför. Det kan vara ganska tuffa förhandlingar från och till. Återigen gäller det i en sån förhandling att skapa förståelse för varandras verklighet. Men om du menar om vi har åsikter i våra kontakter med domarna hur dom dömer, säger jag nej. Vi får inte ligga för nära dom. Dom ska vara helt oberoende mot vår verksamhet.

Har SEF åsikten att om vi betalar domarna mer får vi fram bättre domare? Ungefär som med spelare?

– Vi ser väl att vi vill betala rimliga pengar för deras insats. Vårt perspektiv i dom förhandlingarna är klubbarnas ekonomi. Utifrån det är det naturligtvis en förhoppning att domarna har vederbörlig kompetens. Vi hör då och då att domare får kraftig kritik. I det här handlar det om respekt mot deras utövning. Men vi vill också skapa en förståelse när det brinner till och uttalar sin besvikelse. Vi försöker vara en bro mellan eventuella motsättningar precis i och runt en match. Med allt det sagt, det är verkligen ingen lätt uppgift dom har.

Där jag tar del av tyckande om domarna, upplever jag att acceptansen för feldomslut har ökat markant när supporterrörelsen bestämde sig för att inte vilja ha VAR.

– Det är min uppfattning också utan att kunna dokumentera det. Där vi kan behöva gå in är när företrädare för klubbarna brinner till i stunden. Jag tror alla kan hantera det om det är inom en rimlighetsgräns. Men när det går över det ibland kan vi bli inblandade.

Utöver det kommersiella, har ni någon annan fråga som är högt prioriterad nu?

– Vi har några saker som ligger på. Vi har en serieutredning nu i förbundet. En delfråga där är frågan om vi ska tillåta andralag i seriesystemet. Blir det så försvinner en del andra möjligheter. Går det igenom kommer utlåning med dubbel spelbarhet försvinna. Om klonföreningarna ska försvinna vill vi ersätta det med något elitklubbarna vill ha. Vår ståndpunkt är att tas det bort möjligheten till klonförening vill vi ha ett alternativ. Det vi kan se då är att tillåta andralag i seriespelet.

Hur långt skulle det i det förslaget, vara möjligt, att avancera i serierna?

– Vi kan inte ha två lag i samma serie. Det måste vara någon division mellan lagen. Många pekar på att division ett vore en lämplig nivå. Det finns många lag som vi nå framåt i denna fråga och då måste vi hitta en lösning på det. Den typen av samarbeten som finns idag kommer nog kunna fortsätta även i framtiden.

När tror ni att ni kommer i mål med denna fråga?

– Det ska komma ett beslut nästa höst, det vill säga 2027. Då kommer det beslutet börja gälla 2029. Man har alltid en säsong mellan på den här typen av beslut. Men tiden går fort.

Någon annan stor fråga ni jobbar med?

– Ja, det var flera klubbar på deras årsmöten där motioner vann där man vill öka transparensen angående transfers. Det jobbar klubbarna och vi tillsammans med att återkomma med ett förslag innan säsongen är slut. Jag kan inte kommentera hur tankarna går då vi är mitt inne i det. Men det här är ett typiskt exempel på när vårt samarbete gör det enklare än att varje klubb ska utreda det här själva.

Kan du berätta vari svårigheterna ligger med ett sånt beslut?

– Svårigheterna ligger i att vi har trettiotvå klubbar med ibland olika viljor. Utmaningen ligger alltså i att hitta en modell som ska passa alla klubbarna. Det finns olika värderingar ute i klubbarna. Jag tror det finns en stor poäng att vi gör likadant, allihopa. Det är utmaningen, att få till det.

Har du något som skulle kunna kallas en normalvecka?

– Den är annorlunda än tidigare. Mer som ett vanligt jobb. Typ 8-17. Jag reser ganska mycket. Kanske inte varje vecka men absolut varannan vecka. Det finns möten och konferenser som inte är i Stockholm där jag behöver närvara. Jag kan besöka en av våra medlemmar, kanske kollar någon match. Utomlands är bara någon enstaka gång per år. Mina möten gör att jag kan känna av hur måendet är. Hur dom tycker att vi sköter oss. I det enskilda mötet är det mycket enklare att få fram vad som tänks på klubbnivå.

På ett generellt plan, hur mår svensk elitfotboll på klubbnivå?

– På total nivå mår vi ganska bra. Men det är stora skillnader på Allsvenskan och Superettan. Dom ekonomiska förutsättningarna är vitt skilda. Det känns som skillnaderna ökar. Vi har förhoppningar att klubbarna i Superettan kan öka sina spelartransfers. Då kommer deras ekonomi att stärkas. I dagens klimat där man läser om stora transfers överallt behöver inte det vara målet för Superettan. Även det som idag skulle kallas mindre transfers är väsentliga för lag i Superettan. Det finns också nästan alltid någon klubb som har mer bekymmer.

Finns det någon form av solidaritetstanke från dom rika och stora klubbarna med dom mindre?

– Det skulle jag säga att det finns. Det är något vi håller koll på. För i slutändan är alla sig själv närmast. Det är något vi måste ha full respekt för. Båda serierna är väldigt jämna i tabellen. Det kan också vara en anledning till att så många lockas av svensk fotboll? Avigsidan med jämnheten är att vi inte riktigt lyckats i Europa, så som vi skulle vilja. Våra arrangemang är helt fantastiskt makalösa om vi jämför med många andra länder.

Finns det några diskussioner om antal lag per serie?

– Det är en fråga som dyker upp med jämna mellanrum. Men nu var det ganska längesen vi diskuterade den frågan. För dagen är det en klar majoritet att behålla sexton lag per serie. Vi är också överens om att fortsätta spela vår-höst. Men det är en fråga som förtjänar att diskuteras då och då. Allt behöver inte alltid vara som det alltid har varit.

Hockeyn hade förr något som kallades fallskärm när man lämnade en serie. Har fotbollen något dylikt?

– Nej, det har vi inte.

Vad är det absolut viktigaste för framtiden som SEF ser det?

– Det viktigaste är att vi ger ett bra ekonomiskt tillskott till klubbarna. Förutsägbart. Viktigt att vi jobbar på att förbättra bilden av elitfotboll generellt både hos myndigheter och allmänhet. Säkerheten på våra arrangemang kommer alltid finnas med där. Vi måste se vad som händer ute i världen. Det kan handla om teknik. Detta sker redan på klubbnivå, men vi kan hjälpa till och framförallt till dom mindre klubbarna. Vi jobbar på att alla ska ha en dräglig teknisk och digital plattform. Sen är det väl så att dom stora klubbarna drar iväg. Men vi vill ha en minsta gemensamma nämnare i samtliga klubbar. Vi hade uppe till exempel en diskussion om målkameror. Kostnaden är hög och det är ytterst sällan ett sånt fel inträffar så det landade i att vi inte inför det nu.

Om vi jämför Sverige med länder ungefär som oss, drar vi in lika mycket pengar som dom från sponsring?

– Vi är nog bra på lite olika saker där. Vi är starka på publik. Kurvan på intäkter från transfers pekar rätt upp i himlen. Men jag tror att vi fortfarande har ganska låga intäkter från våra partners jämfört med motsvarande länder.

Du har varit på klubbnivå. Din uppfattning vad det beror på?

– Vi har inte lyckats komma åt doms största företagen i Sverige, än. Vi får fortsätta att jobba på att attrahera den typen av företag. Dom har oftast lagt den delen av sin budget på individuella idrotter. Tillsammans får vi jobba på att förändra bilden av svensk elitfotboll så dom kommer till oss.

Jag hörde någon som sa att anledningen till det ligger på, att om man sponsrar ett lag kan man bli bojkottade av andra lags supportrar. Finns det någon bäring i det?

– Det kanske finns någon sanning i det. WV löste det genom att sponsra alla stora stockholmsklubbar.

Finns det någon tanke om då att ni på nationell nivå försöker hitta sponsorer förutom spelbolagen?

– Det vore i den bästa av världar kalas. Men då ska vi komma ihåg att när man ska fördela dom pengarna sen måste beloppet vara minst sagt, ganska högt. Problemet är att för någon klubb skulle ett sånt upplägg betyda mindre pengar. Det ställer ingen klubb upp på av naturliga skäl.

Underlag och läktare för publiken är det något ni också jobbar på?

– Ja det är en del av vårt ansvar som är ständigt pågående. Det görs tillsammans med förbundet. Det görs arena besiktningar varje år. Vi tittar på kamera lösningar för att kunna behålla den här exkluderings strategin. Om vi upphandlar det gemensamt kan det hjälpa dom mindre klubbarna. I det ligger ytterligare en utmaning. Det är få lag som äger sina arenor. I regel är det kommunerna.

Något annat du vill förmedla?

– Jobbet är roligt. Jag älskar fotboll som du vet. Jag trivs bra här. Jag tror alla som jobbat inom klubbfotbollen kan sakna pulsen som är där. Men det händer på varje arbetsplats då och då att det brinner till. Men jag tror vem du än frågar som känner mig är jag ganska lugn när det stormar. Men det är inte lika frekvent idag som förut. Det är viktigt att folk känner lugn och trygghet för att kunna leverera på sin arbetsplats, eller ja, överallt i livet. Vi var tvungna på grund av sämre avtal att skära ner på ganska många personer, förra året. För en ledare tror jag trygghet är en av dom viktigaste sakerna som finns att sprida. I det fallet kände vi alla att det var rimligt att vi minskade vår verksamhet när vi drog in mindre pengar till klubbarna.

Det kan jag hålla med om på ett sätt. Men samtidigt kan en fungerande organisation vara förutsättningen för nya och bra avtal.

– Så kan det absolut vara. Men där och då var det draget vi gjorde rätt. Det var ett så väsentligt belopp som blev mindre. I den stunden var det rimligt att vi anpassade oss till en ny kostym. Hade vi känt att vi hade något på gång som krävde den tidigare organisationen hade vi kunnat fört den diskussionen med klubbarna.

Gör ni något för att hjälpa klubbarna att öka sin publik?

– Det är i grunden klubbarnas jobb. Vi ska kämpa för att vårt varumärke är så starkt och bra som möjligt. I den frågan har vi ett mer övergripande ansvar. Men samma svar som på en fråga tidigare, i försöken att få mer publik kan det finnas digitala hjälpmedel där vi kan hjälpa till att upphandla den typen av system. Då kan klubbarna om dom vill använda sig av dom.

Där ställde jag inga mer publika frågor. Jag ställde mer privata frågor när jag skulle lämna där vi hade ett samtal om barn och familj. Sporter, andra än fotboll. Jag avslutade med att fråga om han hade kontakt med Bosse Andersson. Han svarade, "varje dag". Jag bad honom hälsa och med en förhoppning att han mår bra. Han lovade hälsa Bosse det. Cirka 45 minuters utskrivet samtal blev det. Som vanligt känner jag mig priviligerad att samtal med en så fin person som Henrik Berggren.