Espen Olavsen, en av arkitekterna bakom norsk fotboll idag

Privat

Jag hade innan mitt samtal med Per Mathias Högmo aldrig hört talas om Espen Olavsen. Det är en av många saker som fascinerar mig när jag får ett intresse. Upp, från ingenstans kommer det ett namn som få utanför det inre har hört talas om. Per Mathias glädje när han pratade om mannen med namnet gjorde mig själv upprymd. Jag får den typen av kontakter när jag blir intresserad. Något jag känne rmig ödmjuk inför och tacksam för.

Jag gick in på Wikipedia som jag betalar för varje år då jag använder det. Det hör också till min livsfilosofi, gör någon ett jobb som jag får glädje av och använder, betalar jag för det. Har jag inte råd, avstår jag från att använda materialet som finns.

Nåja, gick alltså in för att leta på Espens namn. Jag brukar alltid ha en faktaruta om dom jag intervjuar med ganska alldagliga frågor. Namn, ålder, familj osv, osv. I Espens fall kände jag att jag inte kunde göra det. I mitt liv har jag några saker jag känner skräck inför. En av mitt x män fick ALS. Se en människa i realtid tappa förmågan att styra sin kropp med fullt fungerande intellekt, är en av dom. Men det värsta jag kan tänka mig är att råka ut för att mina barn dör före mig. Om jag hade haft en partner, hade det nog varit samma magnitud av sorg. Espen var med sin familj i Thailand när tzunamin kom. Han förlorade sin dotter Freja och sin fru Elfrid.

En av mina bästa vänner var där. När vågen kom tog han sin då lilla son och klättrade upp i ett träd. Vågen kom och tvingade min vän att släppa taget om sin son som for iväg med vågen. En person längre ner på samma gata lyckades fånga min väns son och tog upp honom i säkerhet. Hans berättelse som då och då komme rupp i mitt inre får alltid håren på mina armar att resa sig.

När jag ringde upp denna väldigt upptagna man genomsyrades nog, från min sida, hela samtalet av den sorg jag kände. Utöver det är nog norska det "enklaste" av språk för mig och förstå utanför svenskan. Men, det finns, precis som i Sverige, dialekter och från dom kommer ord jag inte alltid förstår. Men jag tror mig förstå sammanhang. Denna intervju är alltså att jag sätter mina ord, ofta, på det sammanhang som vårt samtal handlade om. Det är nog inte lika ordagrant som jag brukar. Men inuti mig brinner det en eld att tgöra Espens ord rättvisa.

Espens egen karriär som spelare gjorde honom till spelare i första divisionen i Norge. Tromsö var laget. 2004 tog han över laget Lyn. I Lyn tog han laget till deras största framgång när dom vann silver 2004. Då tradegin i Thailand inföll senare samma år tog Espen ett uppehåll från fotbollen fram till 2008, då han blev anställd av Norges motsvarighet till SEF, Norsk Toppfotboll. 2007 gav Espen i sammarbete med Per Arne Dahl ut en bok som handlade om tsunamin och alla svallvågor efter det i livet. Hur han lyckades gå vidare. Boken heter "Vad ska vi med stjärnor nu"

Det kändes högtidligt att skriva raderna ovan. Nedan nu kommer min översättning av Espens ord.

Namn: Espen Olavsen

Född: 27/1 1965.

Högmo sa att han anställde dig först av alla. Vad var det du hade som han ville ha?

• Jag jobbade ihop ett samarbete med Lyn, som då kanske var Norges bästa akademi då tidigt 2000-tal. Efter det blev jag A-lagstränare i Lyn 2004. Vi slogs om titeln det året med det yngsta lag som någonsin kommit så långt i Norge.

Efter Khao Lak och boken blev det den anställningen?

• Ja, han ville att jag skulle börja jobba med en helt ny roll på Norsk Toppfotboll Center. Fokus skulle ligga på spelarutveckling. Vi skulle etablera det tänk vi hade och jobba för att få med oss alla.

Per Mathias sa att ni började med 13-åringar. Varför var den åldern lämplig?

• Vi startade en sportslig process. Vi började med att intervjua alla tränare som fanns inom norsk toppfotboll. Alla 32 klubbarna. Vi intervjuade också alla tränare för våra landslag. Vi pratade också med dom tränare som nått internationella resultat tidigare i Norge. Vi vann OS för damer år 2000, där hade vi också ett snack. Totalt intervjuade vi 352 olika människor som verkade inom elitidrott i Norge. Utifrån alla dom svaren startade vi vårt jobb för att komma fram med svaret på den fråga som var grunden till vårt arbete. Hur ska vi göra för att Norge ska en av dom bästa nationerna i Europa. När vi var klar med vår analys, formade vi en strategi som vi skulle jobba efter. På den tiden hade inte alla klubbar ungdomar som spelade. Det fanns få akademier i Norge då. Då, dom som hade det gjorde saker efter bästa förmåga på sitt eget vis. Nu har alla klubbar akademier. Varför 13 år. Ja, det var för att det knappt fanns ungdomsfotboll med struktur då. Vi behövde börja någonstans. Idag har många klubbar även barn från 6-12 år som spelar.

Målet för allt detta jobb var att norska klubbar och landslaget skulle konkurrera i Europa/ världen?

• Målbilden i Europa var att vi skulle vara rankade topp-12. Vi formade det jobb som skulle göras ute i klubbarna gemensamt. Vi hade som en av många saker som vi jobbade på, att det skulle vara riktigt bra utbildade tränare som skulle träna dom yngsta, från början. Alla klubbarna skulle upprätta samarbeten med andra klubbar i samma region. Tränarna skulle utbildas fortlöpande och alla skulle få ta del av dom resultat som blev. Det vi kategoriserade som det viktigaste var att rekryteringen skulle börja i 11-12 år, då. Det var alltså det första steget mot det vi jobbade för.

PM sa att ni nådde era mål 2017. Hur mätte ni på vägen fram att er modell fungerade?

• Vi var väldigt klara på från början att det här projektet kommer kräva tålamod. För att skapa varaktig bärkraft. I våra mätningar såg vi att 2017 hade vi nått dit vi initialt ville. Då den delen av arbetet startade 2009 tog det alltså åtta år innan vi nådde fram. I det låg allt i from av avstämningar att kvaliteten var tillräckligt hög på det jobb som utfördes. Just det, att vi visste innan och lät det ta den tid som behövdes var en förutsättning för hela projektet.

Tidigt 2000-tal var Rosenborg dominant. Lilleström var väl också med däruppe? Fanns det något motstånd från dom etablerade klubbarna mot den syn ni hade?

• Nej det fanns inget sånt. Vi har i Norge som du säkert känner igen från Sverige, faderskasvecka. Det var verkligen lätt att få med alla på tåget från början, och sätta fart. Problembilden var att vi hade få tränare och ännu färre professionella tränare. Det vi byggde upp var att vi var finansierade från norsk toppfotboll. Det gjorde att vi tog en del från mediapotten och gav till klubbarna. Pengarna var bestämda för att tillsätta en akademichef, anställa nya tränare med riktig kompetens. Då hade vi 46 tränare på årskontrakt, totalt. Nu har vi över 450 tränare anställda på heltid.

Detta var tränare som kompetensmässigt hade kunnat göra mer än akademi, alltså?

• Ja, vi samarbetade med Norska fotbollsförbundet för att skapa det. Utöver det hade vi intern utbildning hos oss.

PM sa också att ni startade ett center för medicinsk forskning kring fotboll. Vad var deras uppgift?

• Det var egentligen tre center vi skapade. Idrottens hälsocenter. Sen var det fotboll media. Deras uppgift var att hantera våra avtal. Sen var det då toppfotboll center. Deras uppgift var spelarutveckling. Hälsocenter skulle forska och ta fram bra program för den fysiska träningen och medicinska rön som var kopplade till fotbollen. Deras resultat användes sen på toppfotboll för att utveckla bra spelare.

Hur fick ni fram vad som skulle krävas för att få fram bra spelare?

• Vi startade från början skulle jag väl säga. Vår kompetens inom fotbollen på detta område var inte tillräckligt bra. Vi skapade en referensmodell. Vi började med att kartlägga klubbar utifrån deras kulturella kontext. Det kunde vara hur många invånare som fanns i landet och grad av demokrati och dylikt. Frågeställningen där var hur vi skulle kunna analysera dom siffror vi fick fram när vi kommer till England, Balkan länderna, Frankrike eller Estland. Sen byggde vi upp en statistik utifrån en författare (hörde inte namnet) som skrivit böckerna "good to be great, beat the last och the migthy football. Dessa verk är kommersiella. Men han är väldigt intresserad av det strategiska arbetet som krävs för framgång. Skapa kvalitet och kunna validera det.

Woow, låter som ett mastodont jobb. Hur gick ni vidare sen?

• Utifrån våra studier plockade vi ut en del nationer som vi kunde överföra till oss och vad vi ville åstadkomma. Sen kartlade vi dom bästa spelarna i dom tre översta divisionerna. Sen reste vi runt och besökte dom klubbarna. Vi hade över trehundra klubb och nationsbesök. Portugal var en av dom länderna vi valt. Vi besökte flera klubbar där. Samlade in resultaten som var viktiga för norsk fotboll. Portugal var en ung demokrati, dom blev en demokratisk nation 1974. Det gjorde att dom hade en väldigt speciell modell. Benfica som ett exempel hade sex olika akademier. Det förstod vi att det kunde vi inte utföra i Norge. Tanke på att ett norskt lag skulle ha akademier i sex olika städer gick inte ens att tänka. Det upplägget dom hade i Portugal kommer från diktaturtiden. Efter alla besök började vi jobba med alla data vi skaffat oss. Det arbetet skulle sen modellera fram en modell för norsk fotboll.

Hade ni i Norge kontakt med andra sporter där ni redan var ledande i världen?

• Ja, ja. Vi besökte till exempel Malmö, Göteborg och BP. Det var några klubbar till. Men det vi upptäckte var att det vi hade mest nytta av från Sverige var ishockey. Vi besökte förbundet. Där fick vi ta del av den manual som fanns för utbildning av spelare. Det var väldigt berikande att få ta del av. När vi åkte till Island var det inte fotbollen vi skulle titta på. Vi tittade på isländsk handboll. Hur är det möjligt med en nation med trehundra tusen invånare att ständigt ligga på 5-10,e plats i världen. Vi gjorde flera sådana resor runt om i världen.

Med all data, alla uppgifter, vad kom ni fram till att ni skulle utbilda med?

• Vi hade skapat ett lag bestående av fysiska tränare och medicinsk kunskap. Sen, självklart också fanns med med människor med fotbollskunskap. Vi hade även med folk som hade det mentala som sin huvuduppgift. Forskning, fakta låg bakom alla dom beslut som fattades. En del som var med oss då jobbar nu som professorer.

Var mat och sömn också med i allt som ni jobbade med?

• Ja, det var också med från början. Nu har vi utvecklat ett samarbete med tre stycken universitet för att fortsätta utveckla oss där också. Dom tar fram en näringslära som är evidensbaserat. Det anser vi idag är en av dom viktigaste bitarna i utbildningen. Men alla sakerna hör ihop. Nutrition, sömn, fysik och det mentala. Ja, det måste jag säga, på unga spelare kan den biologiska åldern skilja sig från den faktiska åldern på upp till två år. Vi vet alltså att en 13-åring kan vara elva år och vice versa.

Har ni någon plan för dom som kanske börjat spela i äldre år?

• Vi har öppenhet och möjligheter hela vägen. Vi stänger inga dörrar. Vi är mindre intresserade av den fysiska nivån i unga åldrar. Det vi tittar efter och försöker utveckla är näringslära, den motoriska rörelsen och möjligheten att ta till sig taktiska direktiv. Vi kan inte konkurrera när det gäller pengar. Vi ska konkurrera med billigare saker. Vi ska skapa en miljö som driver prestationerna framåt.

Det var sista svaret från denna unika människa. Alltså, jag tror inte mina ord är tillräckligt bra och målande för att beskriva det enorma arbete som Norge la ner. När jag hörde vad PM sa i förra intervjun och Espen i detta så svindlade tanken flera gånger. Jag blev rörd över att vi människor faktiskt kan arbeta tillsammans mot gemensamma mål om det finns visionärer och folk som är beredda att göra jobbet. För mig är det helt makalöst vad dom har skapat. En idag när jag tycker att egoismen styr det mesta i världen finns denna vackra utväxt av fantastiska människors hårda arbete.

Jag vill återigen trycka på, jag förstod inte alla ord. Några pärlor kan ha gått förlorade. Men, kanske riktig media fångar upp detta och kan gå till grunden med tid och kunskap. Jag har tagit kontakt med svensk fotbolls motsvarande roll. Jag hoppas få svar. OM jag får det återkommer jag med vårt sätt att jobba för svensk fotbolls bästa.