Norsk fotboll med Per Mathias Högmo

Privat

Jag är en person som drivs av lust. När lusten försvinner kan jag inte rädda det som tidigare varit. Det kan dippa lite, utan att jag tappar det. Men lusten är min drivkraft inom allt som räknas i mitt liv. Just nu är driften störst att försöka lära mig mer om det spelet som blivit mitt livs kärlek utanför familjen och vänner.

Mina tankar är väldigt ofta av det slaget att jag inte passar in. I större sociala sammanhang känner jag mig för det mesta utanför. Därför, för att ha ett syfte med att jag finns försöker jag tränga mig djupare och längre in i fotbollens mysterier. Fotbollen kan för mig med min livsåskådning också passa ihop med min samhällssyn. I ett lag kommer det alltid finnas spelare med olika egenskaper. Alla dom kommer ha olika styrkor och svagheter. Tränarens roll är att stärka lagets sammansatta styrka och dölja dess svagheter. Det är därför ibland vissa tränare väljer bort en individuell spetsspelare mot en lojal lagspelare. För dom som aldrig varit ledare kan såna beslut te sig märkliga. Om en tränare anser att lagets sammanlagda styrka ökar med den spelaren, ska tränaren självklart göra så. Tränaren är ansvarig för att laget ska vinna maximalt antal poäng. För att klara det, måste det finnas en inre övertygelse om rätt och fel. Nu, som en gammal man är min ödmjukhet inför det faktum, stort. Nu senast kollade jag på svenska landslaget. Det finns spelare som jag tycker ska vara med. Men Graham Potter har bevisat sig på den största av scener. Jag tror han accepterar min och andra tyckares åsikter om vi visar respekt för hans insikter.

För många år sen gjorde jag en intervju med dagens intervju person. Jag tog in allt han sa. En sak som hamnade långt bak i minnenas kammare kom fram till mig cirka tre veckor innan Norges förbundskapten gjorde ett uttalande om svenska spelare kontra norska. Jag pratade med en god vän om min ide. Han tyckte det lät kalas. Tyckte jag skulle dammsuga alla möjligheter för att göra det så heltäckande som möjligt. Jag försökte via mina kanaler få kontakt med folk som hade erfarenhet av norsk fotboll. Men, där gick jag bet. Fick inga svar. Vilket jag tycker är helt ok. Jag är nöjd att jag har möjligheten att ställa frågan. När jag ringde upp PM veckan innan vår sista match inför detta uppehåll, hade han fixat en kontakt till mig som jag ska få ringa imorgon, måndagen den 5/10. Han heter Espen Olafsen. Återkommer med den intervjun senare i veckan.

Min tanke jag fångade var, då i den gamla intervjun, berättade PM att han jobbat i det norska förbundet med något som skulle förändra norsk fotboll. Han själv höll på med en avhandling som hette Prestationskultur. När jag hörde PM,s härliga mjuka röst full av entusiasm för det jag ville fråga om, blev elden än större. När svaren sen kom på mina frågor kändes det otroligt bra. Efter intervjun kom fler frågor upp. Egentligen är sakerna som Norge gjorde så självklara och enkla i sin vision. Men det är många som har visioner. Inte lika många har orken att utföra det hårda jobbet för att genomföra det som visionen innebär.

Denna skrift är en introduktion i det som komma skall. Hoppas du som tar dig tid att läsa blir lika taggad som jag är av detta ämne. Dags för intervjun.

I den intervju vi hade för länge sen berättade du något om att ni via norska förbundet gjort en total genomlysning av norsk fotboll. Vad föranledde det?

– Jag var sportdirektör i norska förbundet. Vi hade en väldigt framgångsrik tid med att vara med i VM -94, även -98 och EM 2000. Efter det gick vi in i en tuff period. Då bestämde vi oss för att göra något. Då kom det in en ny VD för norsk toppfotboll (som SEF hos oss) som heter Nils Röine. Tillsammans gjorde vi en stor analys av norska avtryck inom fotbollen. Vi kollade både det sportsliga och det kommersiella. Sen etablerade vi "toppfotbolls center". Jag ville vi ska ha med mer medicinsk personal. Läkare, fysioterapeuter och specialister inom den grenen med riktning till fotbollen. Den delen heter idrottens hälsocenter. Jag var frustrerad över att vi var ledande inom den typen av medicin men fokus låg på individuella idrotter som till exempel längdskidor. Målet med detta var att ha ett forskningscenter med fakta och kunskap om internationell fotboll. Från dag ett var vi helt samstämmiga i detta arbete. Detta var alltså 2007-2008.

Utgick frågeställningen från att "varför konkurrerar inte Norge", eller att ni skulle fånga upp det bästa andra gjorde?

– Det utgick från, hur ska vi träna för att vara på samma höga nivå som flera vintersporter är i Norge. Hur skulle vi kunna skapa en kultur som är banbrytande och helt inriktad på fotboll. Det vi från början var säkra på att vi skulle ha en stark träningskultur. Något som på många sätt är förankrade i det norska samhället. En annan sak vi var överens om var att vi skulle vara öppna inom fotbollen och delar ut dom resultat vi kommit fram till. Alla klubbar och centret ska dela all kunskap vi fångade upp. Det var grunden, för allt. När vi är en så liten nation, måste vi samarbeta. Det var vi också överens om, för att uppnå succé kunde vi inte gå var och en för sig. Det centret som vi skapade ägdes hälften var av förbundet och norsk toppfotboll. Vårt första synliga steg var att vi satsade stort på akademier. Även utbildning av tränare. Där och då fick vi ett väldigt bra tv-avtal, för att ekonomiskt driva det vi påbörjat. En viss procentsats som klubbarna fick var öronmärkta till akademin. Det gjorde så att det blev som ett positivt tvång att anställa fler och bättre tränare. Tv pengarna finansierade hälften av dessa anställda ute i klubbarna. När det kommit i rullning gick vi vidare med strategisk utveckling av spelare och tränare. Det som ni sen några år sen även har i Sverige, betygsättning av akademierna, började vi med 2008. År 2017 fick vi ett genombrott.

Hade ni då kommit fram vad ni ville satsa på? Vad var målet med detta arbete?

– Det är en viktig fråga. Vår åsikt var att vi måste ha bättre tränare, med bättre kompetens, för dom yngsta spelarna. Vi måste ha en bättre träningsmiljö från det att spelaren fyller 13 år. Arbetsmiljön var också ett viktigt mål, därute i klubbarna. För att nå upp till dom olika betygen, där fem stjärnor var högst, fanns det uppställda krav som behövde uppfyllas. För varje stjärna som utvecklades i klubben fick dom mer pengar från den gemensamma potten.

Rosenborg var dåtidens Bodö/ Glimt. Nu har dom halkat efter. Var dom inte lika ivriga att vara med som andra klubbar?

– För att du ska få mer utförligt svar på den frågan kanske du ska fråga samma fråga till Espen. Men en av klubbarna som var mest på, var Bodö/ Glimt. Om du tittar på stommen i laget kommer dom alla från Bodös akademi. Fem eller sex spelare från deras startelva har gått den vägen. Men som sagt, Espen hade mycket av ansvaret under arbetes gång. Han har fler svar på djupet. Jag anställde honom då det begav sig. Det var nog det första jag gjorde när vi skulle starta upp. Han har varit hjärnan bakom hur vi skulle finansiera allt. Genombrottet 2017 såg vi hur många spelare som kom fram. Då var vi sjua i rankingen både för ungdomar 17 år som 19 år. Under arbetets gång satte vi som mål att våra klubblag skulle vara rankade bland dom tretton bästa i Europa. Vi skulle även ligga där när det gällde transfers på norska spelare. Dessa mål var helt avgörande för att vi skulle nå dit vi nu har nått.

Just det där, arbetets gång, hur förfinades det ytterligare?

– Nej inte målen men vi har som ett talessätt "det vi gör idag, duger inte imorgon". Precis alla ska bidra med det dom kan för att vi alla ska bli bättre. Det är ett samarbete som bygger på en gemensam kravbild. Fokuset ligger på utveckling, på en extrem nivå.

Är alla fortfarande överens om vägen fram?

– Ja, det vill jag nog säga att dom är. Men jag vill säga också, på vägen fram har det funnits motstånd och tuffa tag. Det är väl ganska naturligt, då konkurrensen mellan klubbarna finns där. Det är den demokratiska modellen som vi är vana med som ligger till grund längs hela vägen. Vi tror, gemensamt, ska vi kunna konkurrera måste vi samarbeta. Vi har haft samma typ av diskussioner i Norge som i Sverige. Det var nästan mer viktigt att vinna ett derby än att ta sig vidare i Europa. Det var som i Djurgården förut. "Jag ger fan i om vi går vidare i Europa, bara vi slår AIK på söndag". Det är ett roligt fenomen. Men ska vi små länder kunna konkurrera med våra klubblag måste vi bygga ekonomi genom Europaspel.

Har ni samma upplägg med era damer?

– Det här startade med herrar.

Du sa ni började 2008. Ni såg resultaten ni jobbade för att få 2017. Var det någonstans på vägen som folk var redo att ge upp?

– Ja, det fanns hinder på vägen. det fanns klubbar som var kritiska mot kraven vi ställde. Rapporterna, som var utförliga tog både för mycket tid och pengar. Som jag sa tidigare, det har funnits tuffa tag. men vi har lyckats fortsätta vägen tillsammans. Espen kan ge dig mycket djupare insikt i detta.

Jag känner en viss sorg över att jag inte fattade då vad det var du berättade för mig. Hur långt före oss i Sverige ni låg.

– Ja med facit är det lite synd. Men du och alla som är intresserade av fotboll, ser skillnaden nu mot då. Intensiteten i spelet är på en högre nivå. Det kommer från det vi satte upp också från början, vi ska träna bäst i världen. Det gällde att vi tog steg att bygga upp spelarna bit för bit för att dom ska tåla det utan att skada sig.

Jag frågade Stefan Billborn om det innan säsongen, att vårt spel skulle bli mer av det som kallas nord-syd. Han sa, så är det i Norge. Jag tycker många lag försöker spela så, men verkar inte ha orken för 90+ minuter?*

– Jag har pratat med många kollegor om skillnaderna. Jag upplever en total konsensus om att i Allsvenskan löper inte spelarna tillräckligt för det spelet som används. Det kommer bli ett jobb över tid.

Privat

Efter detta sista svar från hedersmannen Per Mathias Högmo frågade jag nyfiket om Japan, Molde och Ludgorets. Den delen av samtalet ville han inte skulle vara offentligt. Jag lärde mig än mer om hur saker kan bli som dom blir.

Jag har nu hållit mig från supporterforum i sex veckor. Första två veckorna var abstinensen vidrig. Men jag har lärt mig mycket. Jag ska snart sluta jobba. Jag vill använda dom år jag har kvar till min hobby. Men hur och på vilket sätt valsar runt i mitt huvud. Jag hade en dröm om att hitta den som jag ville skriva åt och för, skulle ge några kronor till uppe på min lilla pension. Men, det gick om intet. För en bas av texter är det inte nödvändigt. Men om jag kommer fram till ett mer ambitiöst skrivande, skulle det ha hjälpt.

Jag tänkte be om en tjänst av er som läser. Kan ni teckna upp er på min sida för att få mina texter som utskick? Det skulle jag uppskatta enormt mycket.

Jag har lyckats få tag i Henrik Rydström. Det gör att jag kommer kunna ställa mina frågor till honom inför derbyt kommande helg. Jag ser fram emot vårt samtal igen.