Inför Göteborg - Djurgården

Foto: Nobbes Djurgårdsbilder

Okej, precis när jag varit med om något stort och oförglömligt, är det lätt att hissa upplevelsen till det bästa och häftigaste jag varit med om. Nu med några dagar hemma känner jag att jag inte kan gradera dom. Köpenhamn borta? Apoel hemma? Rijeka borta? Elfsborg borta 2002? Eller nu då, Chelsea borta. Semifinal i en europeisk cup. Det jag först kände när jag stod i en av många köer eller folksamlingar när jag reste, var känslan av overklighet. Den känslan var nog den mest dominanta under hela äventyret. Tjugosex timmar från dörr till dörr, där allt byggdes upp till en makalös upplevelse. 

Jag var efter bussresan från flygplatsen för det mesta runt uppsamlings puben The Rocket. När jag anlände var det kö ut till gatan. Jag tänkte, så lång kö för en pub. Men det visade sig vara biljettkön och utdelningen av dyrgriparna till denna match. Det finns väldigt många saker till denna extraordinära match som jag tyckte att klubben i mitt hjärta kunde skött bättre. Vill nämna det, utan att gå in på detaljer, för den samlade bilden efteråt är bara ren och skär glädje. 

Marschen från puben började cirka två och en halvtimme före matchen. Det var en otrolig upplevelse. Ledda av polisen som banade väg genom ortens gator, cirka fyrtiofem minuter tog det. Under hela marschen ljöd sånger upp i luften, sånger som trots längden på det mänskliga tåget, höll ihop väl. Överallt vi passerade stod det folk i sina bostäders fönster och tittade på oss. Vi blev filmade av säkert nittio procent av dom vi passerade. En djurgårdare ringde på en dörr, ut kom en man, samtal, det slutade med en kram och att engelsmannen fick en halsduk. Längden på promenaden var lite för lång för mig. På slutet protesterade min rygg och mina ben högljutt. Insläppet till arenan var också en blandning av sött och salt. Vi blev stoppade på tre olika platser samt visa upp biljetterna på alla dessa, bara för rätten att gå vidare. Ordentligt ihoptryckta fick vi order om “to have our tickets ready”. Genast svarade den månghövdade skaran med en sång, där budskapet var detsamma. Roligt tyckte jag. Vid nästa stopp stod en ung man med en skylt. På ena sidan av skylten stod det “stop” med röd färg, på andra sidan “go” med grön färg. Sångerna för oss som väntade var fortsatt konstanta. När skylten vändes för att vi fick gå kom genast ramsan om FFF, full fart framåt. När den vändes till att stanna kom ett unisont bu. Humoristiskt. Fjärde våningen på det hus som var en av kanterna på arenan hängde det en djurgårdshalsduk. 

Väl inne på arenan blev det sen en fest som höll på hela tiden utom i halvtid då nästan samtliga gav sig själva och sina röster lite vila. Det som sen hände under och efter matchen verkar vara väldokumenterat. Betydligt bättre skribenter än vad jag är har alla belyst matchen och den stämning som var. 

Detta kändes som mitt supporterskaps krona. Jag vill tacka alla som gjort det möjligt. Alla som var där och gjorde det till en fest. Jag kommer aldrig att glömma detta. Sextio år som supporter fick sin belöning. 

Dags för Allsvenskan igen. En bra säsong i Allsvenskan kan resultera i ovanstående. För att få chansen krävs det att vi kommer topp-tre. Den fjärde platsen kan ge en lottovinst. Om jag bara tittar på resultaten har årets allsvenska inte börjat bra. Men jag gör som vanligt och sätter den i sin kontext. Våra tränare har fått lappa och laga. I Europa har vi haft ett manskap, en trupp som jag tror är rätt sliten nu. I Allsvenskan har vi haft en större trupp men då dom som inte fått vara med i Europa, nog känner sig lite som i försäsong fortfarande. Jag tycker att alla inblandade ska få uppskattning för att det gått så bra som det gjort. Min önskan är att vi har häng på toppen, säg sex poäng upp eller nåt, när sommarfönstret öppnar. Skapar vi oss det slagläget, tror jag att hösten kan bli riktigt rolig. 

Dags för Blåvitt. Dom har, som jag trodde, inför säsongen varit mera stabila och fått ihop betydligt fler poäng. Stefan Billborn är en skicklig tränare med en enorm kunskap. Det faktum att det inte lyft ännu mer tycker jag är en hyllning till Allsvenskan där samtliga lag utvecklar sig i cykler. Lite tjafs i trupperna eller att organisationen inte hänger med, vilket småklubbarna framförallt kan få uppleva, gör att det kan svänga snabbt neråt. Jag tror Blåvitt kommit bort från det värsta nu. Lyckas klubben och dess supportrar också lösa dom sista kommunikationsproblemen, tror jag att Blåvitt kommer att fortsätta att ta steg. 

Jag såg matchen Mjällby - Blåvitt. Om någon tvekat på Mjällbys kapacitet tror jag att matchen var ett styrkebesked. Dom är med svenska mått mätt på en hög nivå. Spelet är i alla dess beståndsdelar effektivt och fyllt av självförtroende. Då dom inte alls går på något sorts självförtroende rus i mina ögon utan ren och skär kompetens anser jag att Mjällby är på riktigt i år. Jag tror att Hasse Larssons profetia om att slåss om Europaplatserna kommer att uppfyllas. 

Blåvitt var inte ofarligt. Men jag tycker att deras förlust både var logisk och rättvis. Deras målvakt blev skadad. Sånt rör alltid till det för ett lag som fortfarande inte fått till sitt spel som en självklarhet. Pontus Dahlberg har överraskat mig mycket i år. Han har varit väldigt bra. Elis Bishesari, som jag utan insikt hade valt, från början ersätter. Elis har tillsammans med Isak Pettersson och Jacob Rinne i mina ögon Allsvenskans bästa fötter. En viktig komponent i dagens fotboll. I den viktigaste komponenten, vilket är att rädda bollarna från att gå in i mål, är nog Pontus bättre? 

På måndag kväll kommer vårt möte att spelas. Med tanke på förväntningarna och det som jag skrev ovan, hänga med, tror jag att matchen är viktigare för oss. Det i sig tror jag inte betyder något när matchen väl sätter igång, mer av en notering. 

Stefan och vår egen dirigent av hejaramsor, Christer Mattiasson, tog sig tid på söndag eftermiddag. Stort tack till båda. Först ut som vanligt våra motståndare.

Vi började med ett långt snack om min resa till London. Han gav mig tid att återuppleva mina nyfunna skatter. Vi snackade om bra publikligor runt om i Europa. Härligt snack. 

Hur mår ni i Göteborg?

– Ganska okej tycker jag. Vi har också haft några skador. Vi har haft 18-20 tillgängliga i truppen i stort sett hela säsongen. 

När du tänkte var ni skulle befinna er nu inför säsongen är ni där du önskade vara då? 

– Jag och Jocke har gått in ganska förutsättningslöst. Vi gjorde bra ifrån oss i cupen. Innan cupen trodde väl folk att vi skulle hamna 10-12 plats i Allsvenskan. När vi spelar cupen ändras det till kanske 7-8 plats ungefär. Vi har förlorat mot Hammarby, Mjällby och Häcken. Det gjorde vi förra året också. Av dom är vi besvikna på att vi tappade mot Häcken. Där tycker vi att vi var värda minst ett kryss. Tack vare vår klubbs fina historik resoneras det som att vi är ett topp-3 lag, vilket vi inte är för stunden. Sammanfattningsvis, vi har presterat ungefär där vi är. Med det sagt, vi hade önskat mer. 

Det var nog enda gången jag hört dig, på riktigt, besviken efter Häcken matchen. Första gången sen du återkom till Sverige. 

– Avgörandet var tröttsamt. Vi vinner inte fast vi kanske borde. Vi hade accepterat ett kryss där. Då kan vi ta med oss någonting från matchen. Bra andra halvlek men även en ganska bra prestation. När vi släpper in det avgörande målet på det sätt vi gör, då får vi inte med oss någonting. Bara surt. 

Måste ställa en fråga till om den matchen. Jag tyckte ni blev utspelade i delar av första där. Men sen vände ni upp det. Jag blev vrålimponerad. Var det du eller var det spelarna själva som vände spelet? 

– Jag tycker alltid att det är spelarna. När man ser matcherna direkt får man en upplevelse, som ofta inte överensstämmer med verkligheten. Vi blir inte direkt utspelade. Det som hände var att vi blev obekväma med deras bollinnehav. Då spricker vi upp, börjar tappa positionerna. Dom producerar inte speciellt mycket. Deras mittfält är oerhört skickliga. Det som sen skiljer är att vi låter dom ha bollen i dom helt ofarliga ytorna och håller ihop laget. Vår identitet är att försvara oss framåt. När vi får spela framåt. Då är vi bra. När vi överarbetar eller inte accepterar matchbilden så är vi inte så bra. Vi måste hitta tillbaka till dom grunder vi har jobbat med. 

Truppen. Några som faller ifrån, avstängda eller återkommer? 

– Ramon Pascal Lundqvist återkommer. Du får vänta på det officiella, men jag tror att Hussein Carneil kliver av då. Sen blev Pontus skadad. Vi har ingen tredjemålvakt uttalat. Där kommer U19 målvakten som heter Linus Dahlgren. Men kolla. 

Vad vill du säga om matchen mot Mjällby? 

– Vi har haft som en grej att vi gör en sämre första halvlek. Ja, inte mot Norrköping, då var vi bra men låg ändå under med 2-0, helt plötsligt. I andra halvlek gör vi också samma som återkommit, en bra halvlek som gör att halvleken är helt jämn. Mjällby är väldigt bra. Kanske det lag som varit bäst så långt. I första halvleken gör vi enkla misstag. Dom får bra betalt att vända ut långt på oss. Bara springa förbi oss. Vi blir bolltittande. I andra som jag sa jämnar vi ut matchen utan att skapa särdeles mycket. Det gjorde inte dom heller.

Vad tror du om matchen mot Djurgården då? 

– Jag tror det kommer bli en bra match. Tuff match. Jag är inte alls säker på att Djurgårdens hårda matchande är en nackdel. Jag tror att det har gett dom energi och tempo. Säkert också en hel del självförtroende. Nu har dom fått tre dagars vila. Det brukar på en generell basis räcka. Två dagar som det blir ibland, som att vi ska spela på torsdag igen, har vi sett både nationellt och internationellt vara en helt annan sak. Det enda jag kan tänka mig är mentalt. Om festen övergår i vardag. Men vad jag tror är som jag sa att det har gett Djurgården en rejäl skjuts av glädje och självförtroende. Vi är hemma. Vi försöker göra det vi kan för att göra det till vår borg. Tidigare säsonger har det varit okej att spela hemma, istället för glädje. 

Vi hade det också förra året. Bra borta, men kassa hemma. Där glädje för att möta supportrarna byttes mot tyngd. 

– Ja, när resultaten inte går med. Viljan räcker inte för att få med sig bra resultat, då blir det endast ett “okej”.

När ni möter ett lag som oss, som spelat mycket, finns det någonstans i matchplanen att försöka använda vår förmodligen bristande ork mot oss? 

– Ja, det är det väl. Men om vi känner oss jättebra och allt flyter på, då kommer Djurgården att få stå på egen planhalva och försvara. Men vi vill gärna ha en match med mycket löpningar, vi är starka då. Samtidigt, i den styrkan ligger det att vi vill helst att löpningarna sker åt ett håll. Min uppfattning är att Djurgården är på en ganska bra plats i livet. När man är det då vill man spela match hela tiden. Det jobbiga med att spela är om man förlorar. Skador har vi alla. Klubbens kassa är sånt som får hantera det.

Jag frågade om han trivdes i Göteborg. Jag tänkte för en man som bott i Stockholm i femtio år. Det är mindre. Det är en storstad men det kändes ändå som allt var nära. Det är lite gemytligare. Stockholm är, på ett generellt plan, kallare. Han trivdes bra. Ovan var det sista denna gång om och med, trevliga Stefan. Dags för CM. 

Är vi pigga, raska och krya i Djurgården fotboll? 

– Nja, det är vi nog inte idag på söndag. Vi behöver nog dom timmar som är kvar till matchen för att återfå energin fullt ut. Resandet har tagit ut sin rätt på spelarna tycker jag. Vi hade ett bra pass idag. Jag tror vi kommer få ännu mer spring i benen till på måndag. 

Tror du att, mentalt, alla upplevelser och hyllningar, gett en mättnadskänsla? 

– Nej, absolut inte. Det finns absolut inget sånt i den här truppen. Hyllningarna som alla i föreningen har fått är väldigt förtjänt. Det har varit en härlig resa. Fint avslut också. 

Du stod där som en dirigent där. Kändes som du passade på att njuta. 

– Ja, det gjorde jag. Jag ville suga ut allt från den matchen. Jag tycker att vi alla ska vara jättestolta. Vi kom till semifinal i ECL. 

Någon som fallit ifrån truppen eller eventuellt kommit tillbaka? 

– Tillbaka är det inte någon, det vet jag. Jag tycker vi uppfyllt skadefronten med råge. Nu känns det som att det inte får komma fler skador.

Vad vill du säga om Carls (Selfvén) och Melvins (Vucenovic Persson) debut i A-laget? 

– Det är väl jätteroligt att dom får minuter. Jag tror inte att dom inför säsongen trodde att dom skulle spela mot Chelsea. Måste ge enorm energi. Jag pratade med dom och båda njöt av att få spela där. Jag sa till dom att dom skulle känna stolthet över sina inhopp. 

Carl är nog den jag vet minst om. Vad för typ av spelare? Egenskaper? 

– Han är en ytterback med bra driv framåt. Sliter hårt. Lite annorlunda än en sorts schablon på en ytterback. Spelar med en stor smartness som gör att han inte utsätter sig för många svåra situationer. Vi har jobbat ihop kort tid, det är väl mina tankar just nu. 

Melvin? Vänsterback? 

– Ja, det stämmer. Men han fick spela på en ovan plats denna gång. Både för hans och lagets skull kändes det bra att han fick springa loss däruppe. Han har hög fart och en frejdighet som är rolig att se. 

Dina slutord om matchen mot Chelsea? 

– Vi är rätt så disciplinerade i försvarsspelet. Vi håller ihop det på ett jäkligt fint sätt. Det som blir är att när vi missar och går bort oss, visar dom genast sin kvalitet. Jag tycker att vi gör det väldigt bra. Vi hoppades vi skulle ha lite mer boll i andra halvlek när dom kanske ville spela av matchen. Vi kommer till ett antal avslut. Det var väl samma skillnad som vi brukar ha när vi möter lag lite underifrån. Det var en nyttig erfarenhet för dom som drömmer. Se och uppleva hur mycket som skiljer.

Vad är dina tankar om matchen mot Göteborg? 

– Jag tror att det handlar lite om hur fräscha vi är. Vi har matchat hårt, länge nu. Jag hoppas vi kan ta tag i det från början. Vinna dom viktiga duellerna. Vi vill styra matchen. Klarar vi inte av det och dom trycker ner oss, måste vi vara oerhört noggranna när det gäller deras inläggsspel. Duktiga på att överbelasta andra sidan. Vi får nog svaret på hur matchen blir för vår del när det gått några minuter. 

Ingen risk att en enorm fest övergår till vardag att det mentala inte hänger med? 

– På det sättet är det skönt att det är Göteborg. Mycket folk. Blir nästan alltid intensivt mot dom. Men det är ganska små saker vi pratar om nu. När vi spelar efter den matchen är det nog, isåfall, större risk att få en sämre utväxling på. Göteborg har status. 

Fram till sommaren nu då, lite idiotisk fråga men jag hoppas du förstår. Kommer vi att försöka sätta det spel vi vill spela eller är poängen det viktigaste? 

– Poängen är naturligtvis det viktigaste. Men samtidigt, vi vill sätta spelet. Tudelat det där. Efter nästa vecka kommer vi bara spela en match i veckan, då kommer vi hinna träna ordentligt. Maximera poängen är grunden. 

Ovan sista svaret inför denna match. Jag sitter en sen söndag eftermiddag och skriver detta. Tittar ut. Lätta slöjmoln från en klarblå himmel. Perfekta förutsättningar för att imorgon BEVÄPNA MIG MED VINGAR och flyga dit upp där färgerna med mitt lag går i ett med himlen.