top of page

Jens Gustafsson

  • flexibel33
  • 9 okt.
  • 11 min läsning

Denna gång fick jag access hos Jens Gustafsson. Min vän på det forum där jag verkar, gav mig kontakten ursprungligen. Det i sin tur gav upphov till denna text bland annat. Jens som jag haft hygglig koll på sen han en gång, väldigt ung, fick uppdraget att leda Halmstads A-lag. 


Som den amatör jag är saknar jag tyvärr profilfoton på Jens. Beklagar.

ree

Men först som vanligt, en faktaruta


Namn: Jens Otto Andreas Gustafsson


Ålder: 46 år. Född den 15/10 1978


Familj. Barn?: Ja. (Här svarade Jens väldigt kort, ja och ja. Tolkade det som att familjen blandar vi inte in)


Fordon: Ja, bil


Karriär som spelare: Brage, Högaborg och Falkenberg. Nivå Superettan som bäst.


Karriär som tränare: Halmstad ( J, U och A-lag) Förbundskapten U-21. AIK, assisterande. IFK Norrköping. Hajduk Split. Pogon Szczecin. Al Fateh. BK Häcken.


När det är val i Sverige, röstar du då?: Ja


Dags för frågestunden. Välkommen till 32 minuter med Jens.


Hur kommer det sig att det blev fotboll?


  • Fotboll förenar mina stora intressen i livet, själva spelet fotboll och människor. Med tanke på det föll det sig väldigt naturligt att det blev så. Ledarskap har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det finns fler aspekter i det, men allt har kanaliserats ner till fotboll. 


Spelade du själv? Hur var din karriär?


  • Jag kom till Superettan. Där tog min spelmässiga talang slut. Jag representerade Brage men även Falkenberg på den nivån. 


Det är elitnivå. Har dom erfarenheterna gett dig ytterligare lager av kunskap för ditt yrkesval?


  • Ja, på något sätt självklart. När man verkar på elitnivå präglar det både tankesätt och vilken standard men behöver ha för framgång. Ja, det har betytt jättemycket skulle jag vilja säga. Det var väl grunden för det sätt jag leder verksamheten på idag. 


Du kom fram som ung hos HBK. Kände du då”oj, jag är så ung”, eller, “jag ska nog visa dom”.


  • Det fanns nog en balans mellan dom två tankarna. I Halmstad fanns det väldigt kloka människor runt omkring mig. Det är bara så i Halmstad. Det var ett bra “skyddsnät” om jag kan benämna det så. Sen har jag alltid fungerat så, får jag en utmaning, tar jag den. För det är så, man är aldrig riktigt redo för det som komma skall. Då får man ge sig ut där och ta sig an det som kommer till mig. Det gjorde jag. Det andra i den delen, då var jag väldigt ung och oerfaren. Det kan jag då och då reflektera över, hur jag tänkte då, tänker nu, är det två skilda världar. Nu, tack vare mina många år inom fotbollen, har jag helt andra perspektiv. Där ligger det mesta inom det ledarskap jag behöver visa upp i vardagen. 


Den största skillnaden Jens 2011 och Jens nu


  • Dels har jag hittat ett hälsosamt sätt att vara mig själv. Må bra i yrket. Vilket jag har noterat inte gäller för alla. Jag är mycket bättre på att prioritera det som är viktigt för hur jag ska vinna nästa match och för att utveckla laget, både kort och långsiktigt. Kunna släppa det som jag ser som oväsentligt i det stora hela. 


När man blir erfaren, finns det risk för att tappa den här nyfikenheten och elden som måste finnas?


  • Det är en väldigt viktig aspekt att inte bara hänga med och göra som man gjort. Nyfikenheten är viktig. Om vi går tillbaka till Halmstad fanns där som jag sa, väldigt många erfarna ledare. Jag kunde då föreslå något som dom svarade “ du kan göra så, men det har jag provat trettio gånger, det kommer gå åt helvete. Gör inte det”. Nu, här i Häcken har det svängt. Här har jag många yngre människor runt omkring mig, som hjälper mig att hålla nyfikenheten levande. Fånga nya influenser. Dom människorna runtomkring har alltid gett mig möjligheten att parera mina egna tillkortakommanden. 


Du lämnade Halmstad 2015. Var det ömsesidigt beslut?*


  • Nej det var det inte


Jens skrattade gott, tog ett nytt andetag och fortsatte


  • Det är det faktiskt sällan det är. 


Jag förstår. Om jag skulle ta två absoluta motpoler i svensk fotboll, tror jag Halmstad-AIK skulle vara en jag valde. Hur var det för dig?


  • Jag var väldigt kort tid där. Känns inte riktigt rätt att recensera det. Jag hann knappt flytta in innan jag flyttade ut igen. Känns inte rättvisande mot någon om jag pratar om det. 


Sen blev det IFK Norrköping. Vad var det som såldes in? Vem var den som du förhandlade med?


  • Dels kände jag till hur Norrköping jobbade sig fram till framgång. 2015 vann dom SM-guld. Det mesta var på plats i klubben. Många saker som var väl fungerande. Väldigt många bra spelare. Det i sin tur gav ett väl fungerande omklädningsrum. Ekonomin hade börjat bli bättre. För mig var det en perfekt plats att komma till. Vid det tillfället skulle Janne Andersson lämna som manager, vilket var den titel som var, för att bli förbundskapten. Den titeln inbegrep då både sportchef och tränare. Det var den rollen jag fick ta ställning till av dåvarande ordföranden, Peter Hunt. Tyvärr numer bortgången. Det, att han presenterade det, gav mig förtroende, det var oerhört viktigt. 


Om du jämför den rollen med den du har idag, vad skiljer?


  • Där i Norrköping, var den övergripande i allra högsta grad. Den rollen jag kom in i var då ännu inte fullt utvecklad. Den var enklare, om jag får säga så, än den rollen jag sedermera lämnade. Rollen växte under dom åren. Väldigt många transfers ut. Även in då, självklart. När ekonomin blev större växte även den övriga organisationen. Det skiljde väldigt mycket på det jag började jobba med mot det som var när jag lämnade. Väldigt utmanande och utvecklande. Det samarbete jag hade med Peter gjorde att beslutsvägarna var korta, vilket i sig gav snabba beslut för att utveckla föreningen än mer. Skillnaden idag är att jag är enbart tränare i Häcken. Jag pillar inte något i transfers in eller ut. Dom spelare som står på träningsplanen är dom jag jobbar med. 


Frågar sportcheferna dig som insamlade av åsikter, om spelare in eller ut?


  • Ja, självklart är det på det viset. Men i förarbetet, och det ständiga flödet av rykten, är jag inte involverad. Vi har ett tajt och nära samarbete här. Vi känner oss alla lika viktiga och betydelsefulla, för att få det vi alla vill ha, ett bra resultat. Det bygger också på att vi hittar samstämmighet i allt som sker. 


Pandemisäsongen när du var i Peking, krossade ni fram till sommaren. När jag pratade med andra tränare sa dom “ hitintills har Norrköping gjort allt rätt”. Men bakom det fanns ett frågetecken, kommer dom att orka. Ni roterade väldigt lite. Hur ser du på det i dagens kontext?


  • Vi hade kommit så långt i det arbetet att bli så bra som möjligt, inte bara resultatet i nästa match. Vilket gav oss en styrka när vi kom in. Det fanns spelare som inte hade någon match att se fram emot. Vilket gjorde att intensiteten på träningen gick ner.  Vi tränade stenhårt under den här perioden. Vår tro på oss själva och det vi gjorde var oerhört stark. Tyvärr kunde vi inte hålla i hela vägen ut. Det fanns flera anledningar till det. Men jag känner en övertygelse om att spelarna som då fanns i klubben har haft stor nytta av den tiden i sina fortsatta karriärer. 


Skulle du agerat på samma sätt idag?


  • Hundra procent. Jag skulle varit bättre på att parera när det började gå sämre. Det är väl skillnaden. 


Efter det lämnade du Norrköping. Hur kom det sig?**


  • Det enkla svaret är, vi hade nått slutet på vårt samarbete. Jag hade förutom det jobbet som är inne i klubben dessutom haft en framskjuten position, medialt. Det behövdes en ny för att fortsätta driva Norrköping framåt. Jag behövde en ny utmaning också. Finns det lyckliga skilsmässor, var det en sådan. 


Då fortsatte du ditt värv utomlands. Fanns det skillnader i hur du behövde bedriva ditt yrke? Om det gjorde det, vad var dom stora sakerna som skiljde?


  • Det har skiftat lite beroende på det land jag verkat i. Kulturen, det som klubben står för. Klubbens storlek spelar roll. Naturligtvis människorna som driver den. Jag behöver ha olika ledarskap beroende på hur truppen ser ut. Jobba på att ta reda på vad det är som driver varje individ, men även laget som helhet. Det skiftar mycket på grund av det jag nämnde innan. Det är ganska stor skillnad på att vara tränare i Sverige och utomlands. 


Intressant. Många av oss som kan allt på läktaren, säger det, att vi är för mjuka här i Sverige. Därute är det bara prestera eller dra.


  • Det är intressant. Jag hör nästan varje vecka från folk hur det är utomlands, fast dom själva aldrig har verkat där. Jag tror du får ta den typen av uttalanden med en nypa salt. Men i dom länder där jag jobbat har jag behövt haft olika typer av ledarskap. Olika typer av fotboll som spelats. Där är den stora likheten med Sverige. Vi är varken sämre eller bättre än något annat land. Det är bara annorlunda. 


Jag upplever kraven väldigt höga när jag varit i kontakt med klubbar. Men det du sa om spel blev jag nyfiken på. Jag trodde att tränare hade sitt spel med lite anpassning för spelartyper?


  • Min upplevelse är dom stora skillnaderna mellan Sverige och utomlands, är konstgräset. Det är en jätteskillnad. Sverige sticker ut också med att vi släpper fram unga tränare. Det ger en viss typ av fotboll. I Sverige är det mycket mer taktiskt drivet, än vad det varit i dom andra länderna jag jobbat i. 


Det där du sa “taktiskt drivet, vad betyder det på läktarsvenska?


  • Mycket av det som ryms inom ordet kommer högt upp på prioriteringslistan här hemma. Ordningen hur man ska ta sig an en match. I Sverige förväntas det mycket mer taktiska ingångar till matcherna. 


Utav dom spelare du har tränat, vilket eller vilka tycker du var bäst?


  • Jag väljer och nämna dom mest profilstarka, kanske inte just dom bästa bara i spelet, har varit Marco Livaja i Hajduk Split. Han spelade som anfallare. Vunnit brons med Kroatien i VM. Han var alltid med i landslaget under den tiden vi jobbade ihop. Kamil Grosicki i Pogon som gjort över hundra landskamper för Polen. Sen hade jag ett gäng spelare i Saudiarabien som vi nog inte känner till i Europa, men som var starka namn på den afrikanska kontinenten. I Sverige har jag haft spelare som genom sitt jobb på planen gör andra spelare bättre. Ett namn där är Andreas Johansson i Norrköping. I Häcken har vi många skickliga spelare. 


En annan sak som jag tror vi som inte deltar inne i klubbarna är i skuggan om, när du kommer till en ny klubb, är det extra möten med dom starka profilerna då för att få med sig dom på det du vill göra?


  • Det finns i alla trupper dom som syns och hörs mest. Det är väldigt viktigt att identifiera vilka dom är och sen inleder ett tätt samarbete med dom. Det hjälper alla inom klubben att bli framgångsrika. Svaret är ja på den frågan. '


Tränare som tar eller tagit inspiration ifrån under din tid?


  • En salig blandning mellan Jurgen Klopp och Carlo Ancelotti. Dom två är dom jag har influerats mest av. Främst i ledarskapet då. 


Ancelotti är jag grymt imponerad av. Varit i världens alla bästa klubbar och ändå ser han stark ut.


  • Han är helt fantastisk. 


När du slutade i Saudiarabien kom Häcken in och gav dig ett erbjudande. Hade ni haft lång kontakt innan det?


  • Nej det kan jag inte säga att det var. När man slutar i en klubb blir ofta abrupta. Då är det en fråga om timing. När mitt engagemang avslutades där borta, sökte Häcken efter en ny A-lagstränare. För det är verkligen så, vilket ofta glöms bort, nästan allt handlar om timing. Vår förhandling var en ganska snabb process. 


Fanns det andra intressenter då?


  • Häcken gav mig ett förslag som jag kände jag ville ta. Andra intressen känns helt oviktigt , eftersom det är här jag är och trivs utmärkt. Sen var det väldigt bra att det föll sig så, då jag känner att det är viktigt för mig att vara inne i yrket och inte hamna på läktaren. Utvecklingen är  så snabb inom fotbollen och då är min tro att jag ska vara så nära den som möjligt. Sen kan det bli så att jag inte får den här timingen, men får jag välja, då känns det viktigt för mig. 


Har du någon gång i din karriär varit med om en liknande skadebild på truppen som du haft i år?


  • Nej. Det har varit extrem. 


Ni som alltid måste fånga det eventuellt positiva i varje situation, vad kommer året ge dig och Häcken för framtiden?


  • Jag har väl försökt att vara så innan också, men det har verkligen blivit synligt i år. Tron på alla spelare. Viktigt att ta hand om alla spelare. Viktigt att ha perspektiv på motgång och inte blir alltför rädd att förlora. Så många i vår trupp som växt, så många som har spelat hos oss i år. Många är i en tidig fas i sin karriär. Vi har också vunnit en cuptitel. Jag kan berätta, vi hade en quiz på en av våra sammankomster, hur startelvan såg ut i cupfinalen, och jag kunde jäklar inte alla namnen. Jag kom inte ihåg. Ännu mindre vilka spelare som avslutade matchen. Vi har ändå gjort det bra. En av två titlar i år har vi vunnit. Vi har tagit oss ut till ett gruppspel i Europa. Om man höjer blicken tror jag vi alla har mycket vunnet. Det är väl en av dom positiva delarna. Det finns fler. När vi summerar den här säsongen kommer många, många spelare ha spelat på en hög nivå. Spelarna har fått vänja sig att spela med nya medspelare ofta. Vi har byggt om laget i stort sett varje vecka. Förändringsbenägenheten hos spelarna har stärkts. Dom negativa delarna är oftast personbundna. Det trauma spelarna går igenom när dom råkar ut för svåra skador. Inte delta i den dagliga verksamheten på det dom älskar att göra i livet. Rehabbiten för alla dom är jobbigt på ett personligt plan men även för oss som ser hur dom mår. Tiden att komma tillbaka kan kännas väldigt lång vid svåra skador. 


Jag fattar att du måste avsluta den här säsongen. Men vad tror du om framtiden?


  • Det finns absolut ingen tvekan om att potentialen i truppen är hög. Med det sagt, jag har slutat tänka på det som ska hända. Så många planer, så många tankar inför det här året, där finns det inget som blivit som jag trodde innan. Jag avstår därför att sia om framtiden. 


Jag förstår att det inte är ditt jobb. Men är det någon typ eller lagdel du vill förstärka till nästa år?


  • Vi har gjort jättemånga transfers. Vi har många spelare som har eller kommer komma tillbaka från skador. Min önskan ligger mer på att spelarna får vara friska, så vi kan bygga ett ännu starkare lag. Bli starkare i motgång än vad vi varit. Lyckas vi med det, kommer vi bli väldigt bra. 


Det är en spelare hos dig som jag undrar mycket över. Julius Lindberg. Jag tycker att när jag ser honom, har han precis allt. Men på matcherna tycker jag inte att han utmärker sig. Vad är dina ord och vad är egentligen hans bästa plats, enligt dig?


  • En sak i hans fall som oftast glöms bort är att han skadades redan i oktober förra året. Kom tillbaka på riktigt under sommaruppehållet. Han var borta från fotbollen under 5-6 månader.  Jag tror att nästa år kommer du se hans fulla potential. En del i det du beskrev beror också på att jag använder honom lite som en potatis, jag sätter ner honom i olika roller så ofta. Jag är otroligt tacksam att ha honom att tillgå i mitt lag. Bästa plats till slut tror jag blir ytter. Han kan även spela ren anfallare. Jag har använt honom mycket som högerback, det kände vi kan vara en position som passar honom. 


Om han blir ytter, som jag trodde innan, tror du att det blir vänster eller höger?


  • Jag tror om du frågar honom säger han vänster, men jag tror kanske höger. Du vet hur det kan vara. 


Jag har i mitt eget huvud konstaterat att denna säsong med dom svårigheter som det inneburit för oss, er, Malmö och Elfsborg, att alla vägar är inte enkla att beträda.


  • Nej det är dom definitivt inte. Vi, precis som dom lagen du räknar upp, har supportrar som tycker vi skulle gjort det bättre i Allsvenskan. Men om du frågar spelare eller ledare i någon klubb där det går emot, kan jag garantera, graden av besvikelse är lika stor hos oss. Det övriga, om jag nu pratar om Häcken, är vi otroligt stolta över. Det finns en anledning att kunna hålla två tankar i huvudet. Så skulle jag vilja uttrycka det. 


Ovan var sista svaret från denna väldigt sympatiska man som dessutom är tränare inom sporten i mitt hjärta, fotboll. 


Jag hade tippat Häcken högt upp i Allsvenskan i år. Med tanke på vad dom gått igenom, ger jag ändå Häcken med beröm godkänt. Tänker ofta på, inför säsongen tyckte jag Häcken hade Allsvenskans bästa målvaktspar. Båda borta. Köpa in en till som gjorde sitt bästa, men inte räckte till. Köpa in ännu en. Mittbackar skadade i parti och minut. Ibland nästan parodi. Ny mittback, allvarligt skadad. Ny högerback, allvarligt skadad. I den kontexten som Häcken men även vi varit i, måste jag ge båda klubbarna godkänt åt det positiva hållet. 


Jag är helt övertygad om, normalt skadedrabbade kommer Häcken slåss om dom titlar vi har inom svensk fotboll 2026.


 
 
 

Kommentarer


bottom of page