Rasmus Schüller

Nobbes Djurgårdsbilder

Rasmus Schüller har precis avslutat sin sejour i Djurgården. Rasmus var en sån spelare som mitt 25-åriga jag aldrig hade sett vad han gjorde och än mindre uppskattat. Men mitt 60-åriga jag uppskattar och såg och uppskattade. 

Jag kan väl skriva att den uppskattningen kommit från otaliga timmars samtal med kunniga fotbollsmänniskor. Fotbollen har levererat en massa olika citat genom årtiondena. Ett av dom är “ offensiv vinner matcher, defensiv vinner mästerskap”. Som alla citat nästan, är det en sanning med modifikation. I mina ögon är offensiven det som vinner mästerskap också, MEN, utan defensiv får aldrig offensiven visa sig från sin bästa sida. Rasmus var en oerhört viktig kugge i vårt defensiva arbete. 

Jag har varit på väldigt många träningar. Kaknäs med sin inbjudande miljö har från och till varit mitt andra hem. När jag kommer så nära ser och hör jag sånt jag inte hör på tävlingsmatcher med publik. På planen är Rasmus oerhört drivande. Pekar och pratar med sina medspelare. Blev upprörd när någon inte gjorde jobbet. “Göra jobbet” gäller väl alla när man kommit upp på en så hög nivå som Allsvenskan. Men att göra jobbet innebär också att göra det bra. Utfördes inte jobbet tillräckligt bra, kunde Rasmus gestikulera även om det gällde hans egen prestation. Kunna se och kritisera, även det man själv utför är det som för mig visar en stor människa. Alltför ofta har jag sett bra spelare som inte varit lika bra människor.

Ovan, tillsammans med DIF,s intervjuer, och Kim Bergstrands ord var det jag tagit in om dagens intervjuperson. I intervjuerna har Rasmus varit bra på analyserna. Hans underbara dialekt och vakna ögon har alltid gett intervjuerna en tyngd och innerlighet för mig som gillar det äkta. 

Det jag lärde mig under min 40 minuter långa intervju är också att bilden från Djurgården bygger på förtroende. Ramus var mer avvaktande mot mig än mot Wille Bäckström. Inte negativ. Inte avvisande, men mer försiktig. Först kändes det då som amatören, jag, blivit avslöjad av ett proffs. Men sen under samtalets gång märkte jag att det var ett personlighetsdrag. Något jag tyckte mycket om. Tillit är något jag själv håller väldigt högt. 

Av många anledningar bestämde jag mig för att ringa upp Kim också för att fråga vad det var som gjorde Rasmus så unik.

Men som vanligt, först ut en faktaruta. 

Namn: Rasmus Wilhelm Schüller

Född: 18/6 1991 

Familj: Flickvän

Fordon: Bil

När det är val i Finland, röstar du då: Ja, alltid

Klubbar Rasmus representerat: FC Honka, HJK Helsingfors ( tre gånger, två gånger med kontrakt en gång som lån), BK Häcken, Minnesota United, Djurgårdens IF,  Vendsyssel FF

Landskamper: U-21 14 matcher, A-landslaget 79 matcher

Varför blev det fotboll för dig när det begav sig

• Jag hade en syster och en bror som spelade fotboll. Min far är också väldigt idrottsintresserad hjälpte väl till ytterligare.

När du var ung, fanns det någon annan sport som du höll på med också

• Ja, jag spelade handboll också. Men när jag blev tvungen att välja var det ett lätt val att välja fotboll. Jag började med handboll ganska sent. När jag utövade bägge sporterna fick jag en stressfraktur i ryggen som tonåring. När jag blev kvitt den skadan la jag ner handbollen. 

Du började sig som det bör att spela i Finland med Honka. Men hur kom det sig att Häcken kom in i bilden?

• Jag hade gjort flera säsonger i Finland och kände mig då klar där. Jag framförde tydligt att jag ville testa att spela i ett annat land. Häcken var intresserade. Då hade dom en finsk landslagsspelare, Kari Arkivou, vilket gjorde att det kändes som ett tryggt steg att ta. 

Men det blev bara ett år. Vad berodde det på?

• Jag var helt inställd på att spela dom 3 år som mitt kontrakt var på med Häcken. Men efter första säsongen hade Minnesota sett mig spela och blev intresserade. Dom ville köpa loss mig från Häcken. Äventyret, att spela i USA, kändes lockande också utifrån att man vet inte innan om en sådan chans dyker upp igen. 

Väl där blev du utlånad till Finland igen. Var det tufft i USA?

• Jag åkte på flera skador efter varann. När jag jobbat mig tillbaka och kände som jag var nära en plats igen, åkte jag på en ny skada. Då kändes matchspel så långt ifrån att jag ville hitta en annan lösning. Jag ville både få ordning på kroppen och hitta rytmen igen. Jag och klubben kom överens om att åka hem till Helsingfors var en bra lösning. 

Utlåningar. Kontraktet tog slut i Minnesota. En säsong till i Helsingfors efter det. Sen kom vi in i bilden. Hur kom det sig?

• Efter USA ville jag hem igen. Tanken fanns då att jag skulle trappa ner med fotbollen och börja förbereda mig för livet efteråt. Men efter året hemma så kände jag fortfarande stort engagemang. Sugen på att uppleva mer. I mitt kontrakt med Helsingfors hade jag en klausul som öppnade för en möjlighet att flytta till Stockholm med en fast och modest övergångssumma. Djurgården visade intresse hösten 2020 och bitarna föll ganska snabbt på plats. 

Enligt rykten säljer alltid Bosse (Andersson) in något till våra nyförvärv. Vad var det till dig?

• Bosse sålde inte in så mycket. Det var att jag var taggad att komma till Djurgården. Det är en stor klubb som jag gärna ville representera. Utifrån det, (Rasmus skrattade lätt) satt Bosse i en väldigt bra förhandlingsposition. Han behövde verkligen inte sälja in något koncept till mig. 

Ok, men den ursprungliga kontakten, var det vi eller din agent?

• Det var nog min agent som hörde sig för. Det var nog inte så mycket scouting i den värvningen. 

Bilden du hade var att du skulle trivas i Stockholm. Hur blev verkligheten?

• Jag kände direkt, här kommer jag trivas. Alla i och runt omkring laget kändes bra från början. Tränarna såg mig i en roll som jag trivdes i. Jag fick stort förtroende redan från början. Vi presterade dessutom väldigt bra både i svenska cupen och sen i Allsvenskan när den drog igång. Det kändes väldigt harmoniskt. I cupen vann väl Hammarby, men vår förlust mot dom i semifinalen är nog det värsta rånet jag varit med om. Vi var absolut bästa laget vid den tidpunkten i Sverige. 

Ja, jag tror det var fram till 7,e omgången i Allsvenskan samtidigt som du blev uttagen i landslaget, krossade vi i Allsvenskan.

• Ja, så var det. Dels var det Djurgården sen var det EM-slutspel med Finland. Det blev en väldigt intensiv period. När jag kom tillbaka från EM var jag ganska dränerad mentalt. Var så mycket som hände på kort tid. Sen åkte vi på en dipp prestations mässigt. Vårt poängsnitt åkte ner är känslan när jag tänker tillbaka på det. Sen tappade vi Aslak von Witry också som var ett jättestort tapp. 

Vi hade trots det chansen att vinna Allsvenskan till näst sista omgången när vi mötte Varberg hemma.

• Ja, det hade vi. Där gjorde vi verkligen ingen bra match. Jag tänker på den matchen nu och då. 

Om du sammanfattar dina år i Djurgården, positivt och negativt, vad använder du för ord då?

• Det är svårt att sammanfatta en lång tidsperiod. Det är som livet i stort, både toppar och dalar. Utan dalarna sker ingen utveckling. Både 2021 och 2022 var bra då vi fick medalj i Allsvenskan och gick långt i Europa dessutom. 2024 och 2025 lyckades vi inte komma på medaljplats. Men där hade vi ett andra Europa äventyr som var helt otroliga. Men det skaver att vi inte tog en titel första åren då vi ändå var där både i cupen och i Allsvenskan. Vi borde tagit medalj dom sista åren också men där var vi inte nära att vinna. Vi hade väl inte alla marginaler med oss. Men som helhet, en positiv del av mitt liv. Utöver det träffade jag min flickvän och partner Sara det är också en grej att ta med mig. Nu har hon fått kontrakt hos regerande mästarna Fortuna Hjörring. Nu kan vi bo ihop igen. 

Med facit brukar det komma “sanningar”. Jag upplevde att gruppen inte var lika homogen och sammanhållen efter 2022?

• Det är möjligt att det fanns en sanning i den iakttagelsen. Men var det var, kan jag inte sätta fingret på. Blir ofta en efterhandskonstruktion när resultaten inte kommer. 2021 var det en ny grupp med många nya spelare, som spontant blev en väldigt sammansvetsad grupp. Spelarnas styrkor passade bra ihop. Den grunden som byggdes då fanns även med över 2022. Då, med framgångarna i Europa kom det in nytt folk och andra gick vidare till andra klubbar. 

Jag, på utsidan, upplevde att det blev grupperingar mer än en grupp. Tydligast för mig var det när Hjalmar Ekdal lämnade. Du som var inne i det, hur var din upplevelse?

• Jag håller med om det. Hjalmar var väldigt viktig. Han var en brygga mellan gammal och ung. Knöt ihop relationer på ett bra sätt. 

Det där är onekligen intressant för en amatör som jag är. Du är, enligt alla fotbollskunniga jag pratat med, väldigt duktig på att få laget, enheten att bli bättre. Vad är det du har som ger det resultatet?

• Det är både en verbal och en icke verbal på planen som måste fungera. Det finns många faktorer som spelar in, men kommunikationen är viktig. Jag behöver förhålla mig till mina medspelare, både med och utan boll. Lyckas jag med det får jag mina medspelare och laget tillsammans att nå våra mål. Det känner jag nu när jag är i ett nytt lag på en lägre nivå, hur tydligt det framträder då. I sin egen miljö är det lätt att bli hemmablind. Sakerna sker rutinmässigt. Här, nu i Danmark, känner jag igen tydligheten i det jag uträttar. 

Vad är det du har där? Ser du faran tidigt? Säger du till din kompis vad han ska göra för att inte det ska ske?

• Det mesta ska ske i förebyggande syfte. Röra oss tillsammans. Utifrån våra spelares position kan jag röra mig så att vi tillsammans blir en starkare enhet. Det gäller både offensivt och defensivt. Man väver olika spindelnät. Jag har haft rollen att vara i mitten av det nätet. 

Är det lite som schack alltså, man lurar motståndarna till en plats på planen där man redan vet att man stängt igen?

• Ja, lite så är det, defensivt. Offensivt är det att jag ser, nu är det trångt där, stor risk att vi tappar bollen. Då är det upp till mig att ta oss till en plats där det finns större utrymme. 

Du är oerhört dedikerad i din träning. Du har råkat ut för skador. Är merparten av dom otur?

• Den som jag råkade ut för mot Göteborg borta, dom är svåra att förebygga. Men under min tid i Djurgården har jag också fått skador där jag borde ha avlastas mer. Kanske nästa träningsvecka eller sådär. Men då har jag kört hundra procent. Sen match på det. Det kan kännas onödigt, men mitt psyke säger att ge mitt bästa alltid, oavsett. Jag har svårt att gå på halvfart. Om resten av laget ska utföra något ska jag också klara det. Ibland en styrka. Ibland något som borde hanterats bättre. Sanningen ligger väl i båda, något kunde jag sluppit, några är i matcherna där sådant händer. 

Jag har alltid upplevt dig som en stark personlighet. Men vad jag sett och hört har du inte varit aktuell som kapten.

• Jag har inte varit officiell kapten i Djurgården. Men jag har varit vice kapten ofta. Den rollen passar mig alldeles utmärkt. I den gruppen kommer jag väl till min rätt. Jag har inte haft några problem med tanken på att vara kapten om omgivningen skulle önska det. Jag tycker vi haft bra kaptener i Djurgården. Jag har gillat att assistera dom. 

En fråga som kommit upp då och då i supporterkretsar är, fanns det någon gång i tanken att ge upp landslaget för att vara mer utvilad och kanske skadefri i Djurgården?

• Ja, den tanken har funnits. Ge mig mer tid för återhämtning. Vara mer tillgänglig, förmodligen? Men samtidigt, för mig en omöjlig kalkyl, att representera sitt land är det största man kan göra inom idrotten. När jag bidrog och behövdes i landslaget kändes det självklart att vara där. När jag tänker på det känns det som det största jag gjort i min karriär. EM-slutspel. 79 landskamper. 

Du har varit en bärande person för oss under flera år. Har du någon åsikt om vad Djurgården skulle behöva göra för att ta nästa steg? Ja, kanske också, vad är nästa steg?

• Det har jag väl alltid sagt, tröjan är bara till låns. En dag kommer vi till ett avslut. Jag hoppas också att Djurgården är på en bättre plats nu än när jag fick tröjan. Förutsättningarna känns som dom är bättre nu än när jag kom 2021. Nästa steg kanske är att hitta ännu större stabilitet i att vara ett topplag. Mindre fluktueringar. Hur gör man det då? Jag tycker man förstärker organisationen ytterligare. Bygga ännu tydligare strukturer i och runt klubben. Det vi pratade om tidigare att ni på läktaren upplevde att gruppen inte var lika homogen efter 2022, där tycker jag inte det borde falla på en sån sak. Klubben Djurgårdens IF, borde kunna överbrygga den typen av hinder. Det kan jag känna är nästa steg. Det känns som det finns väldigt bra potential för det nu. Jag känner inte dom nya ledarna så bra, men pratat med dom några gånger. Men båda känns som kompetenta att vidareutveckla det som byggts upp under många år. 

Tränarparet då? Är dom rätt personer att ta oss vidare?

• Det är jag fullkomligt övertygad om. Jag är väldigt imponerad av båda. Både kompetensen och deras engagemang. Dessutom var båda bra i sitt ledarskap. Olika, men som tillsammans bildar en stark enhet, Jag känner stark tilltro att Djurgården kan bli svenska mästare med dom vid rodret. 

Har du någon tanke redan nu om att tänka dig jobba med fotbollen efter spelarkarriären? Kanske i Djurgården?

• Absolut, det skulle vara ett bra alternativ för mig. Jag har förberett mig, fortsätter att förbereda mig för en framtid inom fotbolls branschen. Jag har haft en lång karriär inom proffsfotbollen men också min civila kompetens genom min examen inom juridik. Har skaffat mig kunskap inom juridik som passar inom idrotten. Det kan jag se framför mig. Men sen måste behoven inom klubbarna finnas. Jag hoppas kunna se och lära vad jag behöver för att kunna vara med på sidan av planen i någon organisation. Jag har inte heller uteslutit att bli tränare. Men ingen av dom tankarna är konkreta ännu.

Varför blev det Danmark?

• När det blev klart att jag inte hade ett nytt kontrakt och även min sambo Sara var utan kontrakt efter sin säsong i Kanada. Då var vår största ambition att spela på samma ställe. Sara fick sitt avtal. Det var verkligen svårt att tänka sig att hon skulle tacka nej till det erbjudandet. Då hade jag inget erbjudande från Danmark. Jag hade förslag från andra ställen. När Sara flyttade ner här, följde jag med och jag kom överens om att träna lite med det lokala herrlaget här i Hjörring. Känna på varann lite grann. Efter två dagar tyckte dom jag kunde vara en bra representant för deras verksamhet. Nivån är för stunden lägre, men klubben har ambitioner. Dom bedriver en proffsig verksamhet. Jag kände för att kunna njuta av min fotboll så här på ålderns höst, vill jag spela på samma ställe som Sara. 

Jag läste om din transfer på Fotbollskanalen. Det jag läste in var att Vendsyssel ser dig som en viktig spelare för deras vilja att avancera i seriesystemet

• Ja, jag kände igår då jag spelade första matchen att jag kan bidra mycket till kollektivet. Vi får se, viljan att gå upp är en sak, att faktiskt göra det, en helt annan. Vinna en serie är alltid en utmaning oavsett var eller nivå. 

Triggar det att få den här typen av utmaningar? Lite under din nivå, men ambitioner och du vara en viktig spelare?

• Det känns bara inspirerande och roligt. Nytt land med ny kultur. Påminner om Sverige, men ändå finns det skillnader. I det ligger också att det kanske är det sista jag gör som yrkesspelare. Jag har ett 1,5 årskontrakt. Känns lagom för att se om känslan stannar kvar hela tiden. Vi hoppas spela i danska superettan nästa säsong. Den serien håller väl ganska nära allsvensk nivå. Spelare från den ligan kommer till Sverige och gör avtryck hela tiden. Kombinationen också, med Sara, då hon har mer karriär framför sig än vad jag har, känns bara glädjande. 

För dig som extremt bärande och viktig spelare under KoT,s (Kim bergstrand, Thomas Lagerlöf) tid, hur känns det när dom får lämna?

• Det var jävligt tufft. Jag kände ett stort ansvar. När laget inte presterar faller det största ansvaret på tränarna. När jag då var en av grundbultarna i hur dom bygger sin fotboll, känner jag mig ytterst ansvarig. Jag kände mig skyldig. Sen måste jag lägga till, det är så branschen funkar. Dom var ändå tränare i en stor klubb som Djurgården, under nästan sex säsonger. Jävligt bra gjort att överleva så länge. Till syvende och sist är det bara och acceptera det sen. 

Till slut, jag och många med mig vill verkligen tacka för ditt hårda och dedikerade arbete i vår tröja. Vi vill också önska dig lycka till i fortsättningen. Vem vet, kanske vi ses igen?

• Tack Micke. Det har varit min ära. Jag har haft det jäkligt kul. 

Just det, hur kom det sig att du omnämnde oss på läktarna som odjuret?

• Jag vet inte varifrån det kom. Måste varit något jag sett, hört eller läst. Sen när det kom fram första gången, var det bara rent spontant. Men, det är en bra grej. 

Tack för din tid Rasmus. Jag kanske hör av mig i framtiden med hälsningar eller förfrågan om intervjuer.

• Tack själv Micke. Det var trevligt. Du får gärna höra av dig. Skicka en hälsning till alla supportrarna också. 

Ovanstående var Rasmus alltså. Men som jag skrev i ingressen ville jag höra Kims tankar om Rasmus. Kim hade fångat en bra vecka uppe i Åre. Då han är väldigt duktig på att åka skidor fångade jag honom i slutet på en väldigt trevlig vistelse.

Vad är det vi får ut av Rasmus på planen som vi kanske inte ser på läktaren men som ni tränare värdesätter?

• Det är en sån kille man vill ha med sig i skyttegraven. Han är alltid på “kontoret”. Han är väldigt bra på att överföra den teoretiska delen av fotboll till praktiskt utförande. Framförallt är han duktig på att få laget att förstå hur man ska agera både med och utan boll. Det är hans stora styrka. Det laget bestämt sig för att göra, det ser han till att det genomförs. ‘

Hur syns det? Vad har man för egenskaper då?

• Han förstår det taktiska på planen. Hur spelet rör sig. Vilka konsekvenser som saker som händer kan ge. En annan stor styrka han har är att han ser det större, större än sig själv. Han tar ansvar för mer än sin prestation. Han tar ansvar för lagets prestation i väldigt hög grad. 

Det där taktiska vet jag väldigt lite om. Men, är det så att man försöker lägga fällor för sina motståndare, defensivt? Är det så, är Rasmus en sån som gillrar fällan?

• Om det är så att man skapar fällor som du säger är Rasmus den som effektuerar det sista. Han är också den som ser läget för att göra den manövern. Han är duktig på att vara på rätt plats. Vara där spelet kräver. 

När jag varit på Kaknäs upplever jag honom jävligt drivande både på sig själv och andra. Men är han lika driven i omklädningsrummet?

• Nej han är inte den som snackar mest och springer omkring i onödan. Dom gånger han säger något är det oftast väldigt klokt och genomtänkt. Det är en spelare man inte behöver oroa sig för att det ska komma ut några grodor direkt. 

Jag har aldrig hört att han varit uppe för kapten i Djurgården. Men han känns som ett kaptens ämne?

• Ja, verkligen. Han har varit kapten i finska landslaget. Det säger väl det mesta. Sen vill jag säga, Rasmus behöver inte ha bindeln för att vara en ledande spelare. Hans auktoritet räcker till ändå. Han hade gjort sig alldeles utmärkt som kapten hos oss också. Han är en verklig fin kille med många goda egenskaper. 

Han ska spela i Danmark nu i en hårdsatsande klubb i deras division tre. Han hoppas dom avancerar upp en division i år.

• Ja, men det låter väl som ett roligt projekt. 

Vi pratade en stund om hur det går med nya jobb. För stunden var det ganska lugnt men han var enormt taggad på att sätta tänderna i något intressant igen